MeToo – Ett år senare

Under det senaste året har MeToo varit en rörelse som undgått få. Ett år efter den tweet som innebar startskottet för en av de största samhällsrörelserna i modern tid anordnades en studentafton på temat i samarbete med Lunds studentkårer. Samtalet kom att krets kring rörelsens påverkan på lagstiftning och pressetik samt hur vi som samhälle bäst drar lärdom av de historierna som MeToo vittnar om. De som deltog i panelsamtalet var Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ, Ulrika Rogland som är advokat med expertis på sexualbrott och Ola Sigvardsson, Allmänhetens pressombudsman. Aftonens moderator var Kristin Nord, journalist på Sydsvenskan.

Schyman inleder sitt femte besök hos Studentafton med att berätta om känslan när MeToo förra året toppade löpsedlarna, en känsla av lättnad över att berättelserna om övergrepp äntligen tog en offentlig form. Under det gångna året menar hon däremot att rörelsen har blivit mindre exceptionell men samtidigt mer närvarande i vårt vardagsliv, något Schyman uppskattar samtidigt som hon fortfarande är besviken på avsaknaden av en påtaglig politisk förändring. Rogland fortsätter på samma spår, hon berättar hur rörelsens offentliga karaktär har skapat utlopp för utsatta att bearbeta trauma, något som leder till fler anmälningar, acceptans och på så sätt minskar det problematiska mörkertalet. Vidare menar hon att MeToo bidrar till att synliggöra och öka kunskapen kring den kriminella innebörden i övergrepp och trakasserier.

Sigvardsson har i sin roll som pressombudsman gett upphov till 14 fällningar av olika svenska tidningar för deras oskäliga rapportering under MeToo. Förklaringen lyder att exempelvis TV-snickaren och tidningsskribenten inte är offentliga personer i den mening att det rättfärdigar namnpublicering i den mediala rapporteringen som ägde rum, andra principer hade tillämpats gällande folkföreträdare som politiker och tjänstepersoner. Rapporteringen om just enskilda fall med igenkännbara namn förde samtidigt bort fokus från de strukturella problemen, menar han. Trots att rörelsens mediala påverkan har varit stor, både direkt och indirekt, är Sigvardssons analys av det senaste årets pressetiska utveckling tämligen försiktig och han menar att vi bör vänta med att diskutera alltför omfattande förändringar.

Politikens roll anses avgörande men även om gästerna är tålmodiga så frustreras de av politikernas oförmåga att sjösätta konkreta åtgärder. I årets valkampanj var frågan i stort sett frånvarande och medias inledningsvis intensiva rapportering ledde till en slags ofrivillig matthet menar Sigvardsson. De konkreta politiska åtgärderna som initierats lyser i sin ensamhet menar Rogland och framhäver att en politisk konsensus som bekänner problemet bara är början och att mer initiativ krävs av politikerna om verklig förändring ska ske. Vikten av utbildning för alla, företagsledare såväl som studenter, upprepas ständigt under aftonen men det är Roglands fokus på barn och unga som är mest påtagligt. De strukturer som MeToo belyser är enligt henne högst närvarande bland barn i skolmiljöer där grupptryck och könsroller fortfarande tillhör vardagen. Schyman passar på att varna för det bristande genusperspektivet i skolan och en oroande politisk utveckling där genuspedagogik trivialiseras och förbjuds.

Att det återstår mycket att göra verkar inte ha undgått någon i panelen. Exempelvis är Rogland försiktigt optimistiskt inför lagen om samtycke, en sund signal från politiken men enligt henne krävs det vidare djupgående förändringar inom bland annat polis- och rättsväsendet för att hantera ärenden av MeToo’s natur på rätt sätt. Faktumet att bara 20% av anmälningar leder till åtal menar däremot Rogland inte ska avskräcka personer från att vända sig till polisen, det kan enligt henne vara en väg för personer att bearbeta sina upplevelser och genom en rättslig process få upprättelse även om det inte leder till dom. På frågan hur MeToo har påverkat hennes klienter svarar Rogland att det går i vågor i takt med medial uppmärksamhet och att det förra hösten skedde en markant ökning av anmälningar i samband med Alyssa Milanos ovan nämnda tweet. Rogland beskriver MeToo som en kollektiv upplevelse vilken möjliggjorde terapeutiska diskussioner om traumatiska upplevelser, något som i flera fall förenat grupper som sedan gått vidare tillsammans.

I slutet av samtalet diskuteras vilka åtgärder som krävs för att MeToo ska ha en faktisk inverkan på kulturella och juridiska strukturer. Schyman ser gärna en vidgad jämställdhetsdebatt där exempelvis löneskillnader mellan könen och ansvar i hemmet diskuteras, något som ger rörelsen ett mer vardagligt ansikte. Panelen understryker vikten av fortsatt och konstant diskussion i alla dess former. Faktum är att ett år är förhållandevis lite tid för omfattande samhällsförändringar, som Schyman uttrycker mot slutet:

“Fördämningarna har inte brustit, men en lucka har öppnats”

Sista halvtimman bjuder moderator Kristin Nord in publiken i den slutsålda aulan till att ställa frågor till panelen.

På en fråga huruvida MeToo-rörelsen hittills saknat en dynamik som kunde stärka dess nuvarande momentum understryker Schyman vikten av perspektiv. En rörelse likt MeToo går inte att styra och den förekommer i många olika former och uttryck. En får ej heller glömma den globala dimensionen, i dagens Indien är effekterna av MeToo exempelvis större än någonsin.

Att publiken består till en majoritet av kvinnor är något som återkommer i diskussionen, såtillvida att panelen får frågan hur en bäst engagerar manliga vänner och bekanta. Konsensus råder att det bästa sättet att ta vidare rörelsens inverkan är genom samtal och diskussioner men att män i större utsträckning bör ifrågasätta de klassiska könsrollerna. Schyman uppmanade även publiken till att anordna sociala sammankomster där jämställdhet diskuterades och att hon gärna kom på besök om så önskades.

Enligt tradition avslutas aftonen med att gästerna önskar sin drömgäst. Först ut var Ulrika Rogland som önskade Nobels fredspristagare Denis Mukwege och Nadia Murad. Gudrun Schyman vill att Studentafton ska bjuda in ICAN som arbetar mot kärnvapen och Ola Sigvardsson ser gärna musikern Ulf Stureson som gäst. Avslutningsvis önskar moderator Kristin Nord att författaren Gun-Britt Sundström besöker Studentafton i Lund.

Aftonen är även tillgänglig som podcast nedan.

Oberoende forum för samtal och debatt sedan 1905