Kärlekens Kemi – Studentafton med Ulf Ellervik

Den 14 mars besöker professor Ulf Ellervik Studentafton för en afton om kroppens, och framförallt kärlekens, kemi. Kön ringlar sig lång utanför Athen och väl inne i salen möts besökarna av både rödrosa utsmyckning och en feromonbar där en kan testa olika dofter avsedda att framkalla lust och passion. När alla funnit en plats i salen är det dags för professor Ellervik att inleda aftonen om kärlekens kemi.

Kärlek är inte helt okomplicerat, det känns ofta nervöst och lite knepigt. Till skillnad från exempelvis påfåglar kan människor inte flanera med färgsprakande stjärtfjädrar. Vi saknar till och med ansiktsuttryck för kärlek. En påfågelhöna kan sprida sina signalsubstanser, även kallade feromoner, upp till en kilometer för att locka hanar. Samtidigt är det inte ens säkert att människor har några naturliga feromoner som lockar till attraktion och åtrå. Av denna anledningen har Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet, tagit fram föreläsningen om kärlekens kemi med målet att förklara hur människokroppen påverkar oss och vårt romantiska liv. 

Ellervik delar upp kärleken i tre faser som är helt beroende av kroppens kemi – lust, förälskelse och djupare kärlek. Efter en kort introduktionskurs i kemi påbörjas resan genom kärlekens alla steg med start i kapitel ett, lust. 

Lust förklaras som sexuell attraktion och styrs till stor del av dofter. Luktsinnet, förklarar Ellervik, är en direktkanal till hjärnan och ger en kraftig reaktion nästan ögonblickligen. Att människor doftar är bekant men dessa dofter fungerar sällan som naturliga feromoner då de lustgivande substanserna har förtvinat efter mångårigt bruk av tvål och tvätt. Till vår hjälp har vi istället tagit fram konstgjorda dofter i form av parfym som till viss del ska väcka intresset hos potentiella sängkamrater. 

Kapitel två kännetecknas av förälskelse, en dopaminfylld period som varar i ungefär 18 månader. Denna period är förhållandevis lång, för elefanter varar en förälskelse i enbart tre dagar. Förälskelsens effekter är lika de som kommer vid bruket av vissa narkotikatyper. Droger som amfetamin och ecstasy imiterar de kemiska reaktioner som vi upplever vid förälskelse. Ellervik menar att vid ett långvarigt bruk av dessa narkotikaformer kan leda till en överproduktion av exempelvis dopamin och på så sätt rubba den kemiska balansen, därtill individens förmåga att bli förälskad. Ellervik beskriver förälskelsen som ett energirikt och lyckobringande tillstånd men med en baksida. En förälskad person är mer omdömeslös än en person som inte är förälskad. Man tenderar att romantisera sin käraste samtidigt som man rakt av ignorerar dess sämre sidor. Det tar ett par månader innan förälskelsens berusning lägger sig och man nyktrar till. Efter de dryga 18 månaderna av förälskelse har toleransen mot dopamin byggts upp och de kemiska nivåerna är tillbaka på en normal nivå. 

Efter förälskelsen infinner sig ett mer stabilt kemiskt tillstånd som går att likna vid en djupare kärlek, kapitel tre i Ulf Ellerviks kärleksberättelse. Bara tre procent av däggdjur lever i parförhållande som varar en längre tid, däribland människor och präriesorkar. I denna fas är oxytocin den centrala molekylen. Det är samma ämne som initierar födsel och etablerar ett kemiskt band mellan barn och moder. Till skillnad från många andra däggdjur kan människor bygga upp djupa relationer med oxytocin även i vuxen ålder, det är en ömtålig process som tar ungefär åtta månader och måste vårdas. 

Ungefär en timma in i aftonen avlsutar Ulf Ellervik sitt anförande och får sällskap på scen av kvällens moderator, kemistudenten Julia Södergren. 

Inledningsvis har Södergren förberett ett par frågor, bland annat undrar hon varför vissa har svårare att bli kära än andra. Svaret är inte svårare än att alla har olika förutsättningar. Ellervik menar även att ett konstant uppkopplat samhälle komplicerar detta ytterligare då vårt belöningssystem påverkas av det ständiga flödet av intryck. För att öka sina chanser att bli kär föreslår Ellervik en rad äventyrliga aktiviteter som frigör dopamin och testosteron. Den som på en dejt går och fikar gräver i viss mån sin egna, kärlekslösa grav. 

När publiken bjuds in till samtalet för den sedvanliga frågestunden får Ellervik frågan om det är möjligt att bli förälskad i samma person två gånger. Gissningsvis nej, svarar Ellervik och jämför det med den första klunken öl. Den andra klunken är aldrig bättre än den första. Principen bakom förälskelse är densamma, uppbyggnaden fungerar inte två gånger då den initiala charmen tynar om individerna redan är bekanta. Däremot kan det uppstå gnistor om de båda parterna genomgått större förändringar och i stort sett är främlingar igen.

En annan publikmedlem intresserar sig för kärleken mellan förälder och barn, om den kan avta på samma sätt som romantiska relationer. 

Relationen som byggs mellan barn och förälder är stark men stundtals obalanserad. Kring femtonårsåldern börjar barnet ta avstånd från föräldrarna och det blir viktigare att imponera på sina vänner. Ellervik beskriver processen som att tonåringarna hittar en ny flock. I djurvärlden sker detsamma men då är föräldrarna gissningsvis mindre ömhudade. 

Aftonen avslutas på sedvanligt sätt med att gästerna ombeds att önska en drömgäst till Studentafton. Ulf Ellervik är först ut och önskar Richard Dawkins, den Kenyafödda etologen och evolutionsbiologen. Julia Södergren önskar i sin tur att Studentafton besöks av föreläsaren och meditationsläraren Björn Natthiko Lindeblad.

Aftonen finns även tillgänglig som podcast.

Oberoende forum för samtal och debatt sedan 1905